Jag använder sadeltäcke på cykeln även sommartid. Det är möjligt att det är tänkt att hålla en varm om rumpan, men jag har det lika mycket för att det blir lite mjukare att sitta på. Ställer jag ifrån mig cykeln är jag noga med att ta rövmuffen, som jag kallar den för, med mig. Dels finns det fåglar som gillar att hacka i sig det där luddet. Sedan är inte dom klåfingrigaste av Nybroiterna mer nogräknade än att dom kan tänka sig att göra sig till tjuvar för ett ynka sadeltäcke. Ett annat tillfälle när det är lätt att bli av med det är när man hoppar av och på cykeln. Det har hänt att jag har fått cykla tillbaka till platsen där jag gjorde det senast, när sadeltäcket plötsligt har saknats. Med tiden har jag lärt mig att alltid känna efter så att det finns kvar under mig. Lite fånig har jag känt mig, eftersom det antagligen ser ut för omgivningen som om jag tar mig själv mellan benen. Jag kom på till slut att jag kunde känna från sidan istället, men den idén fick jag överge ganska snabbt. När jag sträckte ner handen åt sidan när cykeln var fullastad, höll den nämligen på att välta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar