Eftersom jag har svårt att blunda så det blir tätt svider det oftast i ögonen på mig när jag tvättar håret. Ännu värre är det förstås hos frissan, när hon färgar ögonfransarna, men nu var det ögonbad jag skulle komma fram till. Det har jag aldrig med mig dit, och jag tvivlar på att det finns i salongen. Efter duschen använder jag det däremot alltid. Nu har jag börjat ta till det när jag stiger ur sängen också. Svårt att få upp ögonen har jag alltid haft, men numera verkar allt damm från jobbet sagga igen dom totalt. Det krävs ögonbad för att jag ska kunna öppna ögonen, när jag vaknar. Jag känner mig som en nyfödd kattunge. Jag har inte haft med katter att göra sedan jag var barn. Nyfödda kattungar har jag nog inte ens sett sedan dess, men jag kommer ihåg att dom inte öppnar ögonen förrän efter ett par veckor. Den sista kattungen jag minns att jag kelade med kröp runt över hela mig. Jag märkte inte förrän efteråt att den hade bajsat hela vägen. Det är fyrtiofem år sedan eller så, men jag har haft lite avsmak för djur ända sedan dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar