Nu har valpropagandan börjat delas ut, även om bara hälften av partierna hittills har skickat med valsedlar. Det är väl annars mest dom jag tycker mig ha användning för. Foldrarna åker i pappersåtervinningen helt olästa. Alla löften och allt valfläsk får jag nog av bara jag öppnar en tidning eller går ut på Internet. Ännu märkligare tycker jag alla skyltar är som sätts upp. Skräpigt blir det när folk roar sig med att vräka omkull dom, och jag tycker att man borde kunna lägga pengarna på något bättre. Finns det verkligen någon som röstar på ett visst parti, för att dom har sett en skylt med en snygg partiledare? Allra värst är väl ändå dörrknackandet, som jag som väl är bara har hört talas om ännu så länge. Den som ringer på min dörr och väcker mig mitt på dagen kan vara säker på att aldrig någonsin få en röst av mig. Sossarna är visst dessutom på inbrottstjuvarnas sida, och lämnar efter sig lappar som den på bilden. Då besparar dom brottslingarna besväret med att ta reda på vem som inte är hemma. Jag bör väl ha röstat tio gånger eller så i mitt liv, men jag kan ärligt säga att jag inte minns exakt vilka jag har röstat på genom åren. Dom enda som jag är säker på aldrig har fått min röst är Socialdemokraterna. När jag började jobba och gick med i facket (innan jag var gammal nog att få rösta) blev man tvångsansluten till dom, och tvång tycker jag inte hör hemma i en demokrati. Det enda parti jag har varit (frivillig) medlem i är faktiskt Centern. Det hänger hop med att jag är uppvuxen på landet, och det var dom som anordnade danser och fester där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar