Tillbud.

Skadorna på bilden uppstod under nattens arbetspass. Det är trångt och finns mycket att snubbla på där jag jobbar. I höstas var jag sjukskriven i tre veckor efter att ha varit nära att bryta benet. I natt föll jag bara handlöst i golvet, men jag kände i handlederna att det kunde ha slutat värre. Nu blev jag mest rädd. Arg och ledsen var jag innan, så det var bra nära att jag började gråta. Mina arbetskamrater, som är vana vid att jag håller masken på jobbet, såg lite skärrade ut. I morse när jag kom hem satte jag upp en lapp på ytterdörren. Där stod att paketleverantören skulle ringa länge, så jag hann höra honom. Sover jag hårt kan jag mycket väl vakna av dörrklockan utan att fatta vad som väckte mig. Den unga kille, som dök upp i lagom tid för mig att stiga upp, var bra på att läsa instruktioner. Han höll knappen till dörrklockan intryckt en lång stund. Att signera på en datorskärm tycker jag är svårt i vanliga fall. Helt nyvaken var jag så skakis att det mest bara blev kludd. Kartongen var så liten att jag nästan blev orolig för om den verkligen rymde en stol, men förhoppningsvis är den bara ordentligt nedmonterad. Dom hade tagit en så liten kartong att innehållet knappt ens fick plats. Det stack ut någonting på ett ställe, men killen visade mig att inte ens plasten runt innehållet var sönder. Tur att det snart är helg, så jag får gott om tid att skruva och montera.