Brandvarnaren.

Min brandvarnare fick tuppjuck en kväll när luftfuktigheten var ovanligt hög. Åtminstone utgår jag ifrån att det var vad som hände. Den började tjuta helt opåkallat. När den började för andra gången rev jag ner den och slet ur batteriet. Under tiden höll den på att göra mig döv. Den för verkligen ett jäkla liv. Jag kände ingen röklukt, hörde inget från resten av huset och såg ingenting ovanligt genom fönstret. Då kändes det som lite överkurs att ringa brandkåren och/eller evakuera. Det jag däremot funderade på var att köpa en ny brandvarnare, eftersom jag inte vågade lita på att den gamla fungerade som den skulle. När jag kom till Kvantum hade dom två olika. Eftersom jag tror att man får vad man betalar för, tänkte jag ta den dyraste. Så träffade jag på en av dom trevligaste i personalen, och passade på att få lite rådgivning. Hon trodde inte alls att den dyraste var så mycket bättre. När hon hade hört min historia tyckte hon inte att jag behövde någon ny brandvarnare över huvud taget. Bra med ärliga försäljare. Nu har jag återgått till den ursprungliga planen, och satt upp den gamla brandvarnaren igen, med fara för eget liv. Risken att ramla ner från trappstegen och slå ihjäl mig (som Magdalena Ribbing) verkar nästan större än den att bli innebränd. Ännu så länge har den varit tyst och lugn. Åtminstone vad jag vet. Drar den igång mitt i natten, när jag är på jobbet, blir jag väl inte så populär hos grannarna.