Speciellt kvinnlig har jag uppenbarligen aldrig varit, även om jag har försökt. Jag minns hur jag redan på högstadiet var klädd i kjol, men inte hade en tanke på det när det blev tal om mina skor. I den klädseln var det inte så lyckat att slänga upp foten på bänken för att visa dom. Jag ägde i många år en jeansklänning med slits bak (se bild). Vid ett besök på High Chaparall klev jag över någonting utan en tanke på hur jag var klädd. Jag hade slits ända upp till rumpan efter det klivet. Ute på dans hade jag ofta vita blusar. Drack jag rödvin innan, kunde man ge sig sjutton på att det sista rann genom mungipan och ner på den vita blusen. En gång på stan sparkade jag till en tomburk som låg på gatan. Vad jag inte tänkte på var att jag hade öppna skor, så jag sparkade sönder stortån. Smink är jag inte heller van vid. Inför en firmafest sminkade en kollega upp mig rejält. Det var ingenting jag tänkte på efter några öl. När jag hade varit på toaletten tvättade jag mig runt munnen också, så sminkningen satt bara kvar i halva ansiktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar