Tolfte augusti.

1972 var jag elva år gammal, och den tolfte augusti fick ett dramatiskt slut. Under dagen var kompisen och jag nere vid sjön som vi sa, fast Östersjön snarare är ett hav. Vi badade tre gånger, men bara en gång vid badstranden. Dom andra två gångerna höll vi till i småbåtshamnen. Jag misstänker att en del av tjusningen var att det var djupare där. Vid badstranden fick man gå halvvägs till Ryssland (eller åtminstone kändes det så) innan vattnet nådde en till axlarna. På kvällen skulle vi cykla till kiosken i Gårdby. Varför kompisen puttade till mitt styre minns jag inte, men cyklade omkull gjorde jag. Det var modernt med V-jeans, och dom jag hade gick sönder ordentligt. Mamma lagade dom, men jag fick inte gå i lappade byxor till skolan, utan ha dom ”till vardags” som man sa. Istället skulle hon köpa ett par nya långbyxor till mig att ha i skolan. Hon skulle också köpa ett par nya korts (fråga mig inte om skillnaden på det och shorts), för dom hon köpte sist var så små att dragkedjan alltid gick sönder. Ändå var dom storlek 160, och mamma brukade bara köpa 150 till mig.

Fjorton år senare var jag i Oskarshamn och dansade kultis denna kväll. Femtio år tidigare hade man byggt en utedansbana vid Folkets park. Den var sönderdansad och revs 1963, men 1986 invigde vi en nybyggd dansbana. Det var ett stort kort i tidningen (se nedan) från invigningen. Fast urklippet är mer än trettio år gammalt kanske ni kan ana att det är jag som dansar mitt i bild med svart skärp. Åtminstone ni som minns hur jag såg ut på midjans tid.