Igår kväll var det dags för avdelningsmöte på jobbet. Åtminstone är det vad jag tror dom kallas numera. Jag har varit på strängmöten, gruppmöten och på min förra avdelning hette det månadsmöte. Nu var vi inkallade på övertid innan vi började jobba för att inte störa produktionen. Tanken var att mötet skulle vara slut så att vi hann ut och lösa av våra kamrater på skiftet. Den planen sprack redan när vi började diskutera säkerhet och arbetsskador. Jag har dålig koll på titlar, men killen som var på plats är skyddsnågonting. Diskussionens vågor gick höga, när han uppmanade oss att inte stressa, medan vi anställda anser oss ha fått rakt motsatt budskap från vår arbetsgivare. Så hade vi två olika chefer på plats. Båda hade information att ge, som gav upphov till ytterligare diskussioner. Mötet blev till slut dubbelt så långt som det var tänkt. Förr minns jag att planen alltid var att dra ut på sånt där så länge som möjligt, så man slapp återgå till jobbet, och det verkar som om takterna sitter i. Vi bjöds på kaka till kaffet. Jag tog med mig min för att äta den på första rasten. När jag lämnade avdelningen tänkte jag att det var bra att jag hade lagt ner den i ryggsäcken, så jag slapp bära den i handen. När jag kom upp till caféet hade jag redan glömt den, och åt det jag brukar ha till första rasten. Efter andra rasten glömde jag min telefon där uppe, så i natt var jag mera orolig än vanligt för att det var demensen som började ta fart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar