Jag tror ännu aldrig jag har broderat en tavla helt rätt. Jag försöker börja med så stora områden som möjligt med samma färg och dubbelkolla hela tiden så det stämmer, men ändå blir det alltid fel någonstans. Min salig mor brukade trösta mig med att den enda som vet att det är fel är jag själv. Någon annan hävdade att jag skulle störa mig på det just därför. Fast när jag försökte gå på den linjen och peta upp, så blev det fel igen i alla fall. Den enda gången jag har känt mig absolut tvungen att göra om och göra rätt var när Marilyn Monroe fick ett blodigt öga. Så just ögon försöker jag vara extremt noggrann med numera. På tavlan nedan fattas det en hel rad med stygn, men visst liknar det Elvis ändå? Jag har redan gjort fel på tavlan jag broderar nu, så det är bara att fuska så gott jag kan, och hoppas att resultatet blir okey i alla fall. Ingen mer än den som ritade mönstret vet ju exakt var hen hade tänkt sig stygnen. Man skulle rentav kunna hävda att mina broderier blir mer av personliga konstverk nu, än om jag hade lyckats följa mönstret slaviskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar