Med åren har jag lärt mig att inte tjoa på människor som ser bekanta ut, förrän jag är bombsäker på att det är rätt person. Det finns på tok för många som är lika varandra och jag har tagit fel många gånger. Så när jag såg en bekant häromdagen såg jag till att vara helt hundra på att det verkligen var hon, innan jag gjorde min framstöt. Hon brukar alltid ha mössa på vintern, så nu inledde jag med ett ”Ingen mysse?” Det märkliga och självklart pinsamma var att när hon vred ansiktet helt mot mig, så var det plötsligt ingen bekant längre. Lyckligtvis var det en mycket trevlig dam, som hävdade att det gick bra att prata med henne också. Däremot verkade hon aldrig ha sett Emil i Lönneberga, för vad jag menade med mysse förstod hon inte alls. Jag fick peka på min egen huvudbonad och säga mössa, som det tydligen heter på rikssvenska. Hennes svar var att hon hade bilen den dagen. När hon promenerade hade hon alltid mössa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar