Till slut tog jag tag i det där med att ringa hjärtmottagningen direkt en morgon för att få det gjort. Jag trodde i min enfald att man skulle komma fram till någon direkt, men riktigt så enkelt var det inte. Bland knappvalen fick man välja vem man ville bli uppringd av. En sekreterare trodde jag satt och svarade i telefon hela dagarna, men till och med henne skulle jag få vänta en halvtimme på att höra från. Problemet var att jag räknade med att stå i duschen vid tiden jag fick. Jag hade ingen större lust att sitta här naken och vänta på att hon skulle ringa. Jag har alltid tyckt att alternativet att man vill ha en senare tid är lite märkligt, eftersom jag anser att man får vänta länge nog ändå. Nu var det förstås perfekt, eftersom det gav mig tid att duscha i lugn och ro. När jag till slut fick tala med någon visade det sig att jag inte bara väntar på en tid utan två. Först ska jag bli kallad till fysiologen för ultraljud och sedan till hjärtmottagningen. Den som lever får se när det blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar