Jullov.

När jag kom till jobbet igår hade det kommit upp en räknare med stora, digitala siffror ovanför min stämpelklocka. Det gällde hur många dagar som hade passerat utan skador. Även om dom enbart räknar det som anmäls bör dom aldrig komma upp i tresiffrigt. Tar dom med alla som klämmer sig och slår sig kommer dom inte ens upp i tvåsiffrigt. Nu var det en månad sedan någon skadade sig enligt den räknaren. Nattens arbete inledde jag med att sitta och prata i en timme. Det bjöds personlig information först med en kvinna från Folksam och sedan med en man från facket. När jag gick genom fabriken med den sistnämnde mötte vi en tjej med små söta tomtar på hörselskydden. Jag tycker det är viktigt att försöka höja trivseln på arbetsplatsen, men hans enda kommentar var att han undrade vad skyddsombudet skulle säga om det. Jag känner inte riktigt att ett par små tomtar är den största risken vi har på vår arbetsplats. På min avdelning hade vi trummat ihop ett gottebord för att höja trivseln. Det var en kollega som satte upp lappar så sent som natten innan, men det blev ändå välfyllt. Företaget bjöd dessutom på baguetter, så i morse rullade jag hem. Åtminstone var det tanken. Väl framme vid cykelstället började jag prata med en flicka som hade börjat jobba natt för ett par veckor sedan, och gick därifrån med henne. Jag hann över vägen utanför, innan jag upptäckte att jag hade ett sadeltäcke i handen. Anledningen till att jag höll i det var just att jag inte skulle glömma cykeln, men det höll jag på att göra ändå. Tur att jag inte hann längre i alla fall. Nu är jag ledig till den nionde januari (se bild).