Telefonstrul.

När min bror ringde igår lyckades jag visserligen få kontakt med honom, men jag tappade den igen mitt i samtalet. Jag vet att jag har läst någonstans i bruksanvisningen om hur man fixar skärmen så att man inte kan komma åt någonting av misstag medan man talar i telefon. Jag trodde endera att det var självklart att det var så, alternativt att jag redan hade det rätt inställt. Jag är ju van att kunna hålla luren mot örat när jag pratar. Jag får kolla upp det under jullovet, för att söka information brukar ta tid. Hur som helst ringde jag tillbaka direkt igår, men då svarade det ingen. En bra stund senare slog det mig att jag inte hade kollat vilket nummer han ringde från. Jag har foto till dom nummer jag är intresserad av att svara på, och tittar bara på det för att se vem som ringer. På min bror har jag tre olika, och när jag kollade upp det noggrannare visade det sig att han hade ringt från en av sina mobiltelefoner. Min privata färdtjänst, det vill säga brorsonen, är enklare att få kontakt med. Han svarar alltid tämligen omedelbart på meddelanden på Facebook. Där blev jag lovad skjuts till julfirandet på lördag. Han jobbar visserligen under dagen, men när vi väl kommer iväg slipper jag både tåg, bussar och väntetid mellan dom. Möjligen missar vi julbönen, men att jag i stort sett bara går i kyrkan en gång om året tyder väl på att jag inte är så kyrklig av mig. Jag sitter hellre vid datorn och tänker på Gud på söndagarna, än jag sitter i kyrkan och tänker på datorn. Ursprungligen handlar den historien om en bonde och hans hölass, men jag känner likadant.