Telefonen.

Jag hade haft smartphone i ett halvår, innan jag ens kom på idén att börja släcka skärmen innan jag stoppade undan den. Den slocknade ju själv efter någon minut. Lite spännande blev det förstås, eftersom det var lätt att komma åt något kommando, när jag knäppte igen fodralet. Inte förrän någon på jobbet undrade varför jag inte stängde av den, blev det av att kolla upp hur man gjorde. Då var det förstås världens enklaste, som allt annat på min telefon. Det fanns ju en anledning till att jag köpte en som var gjord speciellt för seniorer. Speciellt van vid själva telefondelen är jag fortfarande inte, eftersom jag väldigt sällan pratar i telefon. Sist min bror ringde lyckades jag inte ens få kontakt med honom, innan han kopplades över till svararen. Det borde ju inte vara svårare än att trycka på en knapp. Fast nästa gång det ringde insåg jag att det var exakt det felet jag hade gjort. Tryckt alltså. Man skulle nämligen svepa över till alternativen att svara eller inte. När jag inte vill svara är det dessutom ingen brådska, så jag stressar inte upp mig lika mycket. Men är man till exempel i en butik kan det förstås vara skönt att få tyst på telefonen, och inte låta den ringa ut alla signaler. Jag misstänker att det är många som blockerar försäljarna helt, för det företag som har ringt oftast på sistone har gjort det från en mängd olika nummer.