Förutom det jag håller i händerna är ord det jag tappar oftast. Ska jag ringa ett viktigt telefonsamtal får jag anteckna stödord i förväg, för att inte fastna när jag inte kommer på vad ett eller annat heter. Innan jag tatuerade över den hade jag fotbollslaget Lazios maskot på ena armen. Problemet när jag skulle svara på vad den föreställde var att jag aldrig kom ihåg vad maskot och det italienska fotbollslaget hette samtidigt. När jag skulle fråga en kille om han hade agerat trubadur vid ett visst tillfälle hade det varit praktiskt att komma på vad det hette. Journal är ett ord som är puts väck när det blir tal om läkarjournaler. Psykopat, reception och hypokondriker är andra ord som vägrar infinna sig på min tunga när jag behöver dom. Alla dom här orden kunde jag ha använt för några år sedan, när jag jobbade ihop med en invandrarflicka. Hon hade fått i uppgift att skriva ner svåra ord till sin svenskkurs. Jag försökte bland annat med penetrera. Man kan visserligen penetrera både ämnen och annat, men samtliga personer som var födda i Sverige började fnissa när dom hörde det. I deras värld var det alldeles uppenbart kopplat till sex, så jag insåg att det vore taskigt mot flickstackaren att skicka med henne det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar