Tapphänt.

Att vara så extremt tapphänt som jag är blir lite jobbigt i längden. Det dräller saker och ting runt mig hela tiden. Så länge det inte är någonting som går sönder går det väl an. Håller jag i någonting ömtåligt så gör jag det krampaktigt med båda händerna. Småpryttel har förstås en tendens att trilla iväg och gömma sig. Det kan bli mycket krypande och letande. Jag har i alla fall anpassat mig så pass att jag alltid sätter i proppen i handfatet innan jag ställer mig vid badrumsspegeln och sätter i örhängen. Dom små plopparna man fäster dom med är verkligen ingenting för mina fumliga fingrar. Vad gäller själva ordet tapphänt så har jag noterat att Word inte gillar det alls. Därför googlade jag på det nu, och den första sidan jag fick upp var mycket riktigt folkmun.se. Jag verkar hur som helst vara långt ifrån ensam om att använda det. Dom flesta som hade använt det verkade undra vad det kunde vara symptom på. Skulle det vara någon underliggande sjukdom, så måtte den vara kronisk hos mig vid det här laget. En av dom sidor jag fick upp var nämligen ett åtta år gammalt blogginlägg, där jag skrev om hur tapphänt jag är. Att jag är darrhänt också gör ju inte att finmotoriken blir bättre direkt.