Jag har förstått att det vanliga är att man bara minns det som var bra och förtränger sånt som inte var det. Fördelen med att jag gör precis tvärtom, är att jag slipper vara nostalgisk och längta efter något annat (eller någon annan) oftare än nödvändigt. Nu på sommaren kan jag tänka på gatan ner till Bläsinge hamn. Hur mycket somrigare det vore att promenera på den ner mot havet än här uppe i skogen. I förra veckan tog mig Facebook nästan ur den villfarelsen. En dag var det bilkö ner till hamnen och stranden, så det varken gick att ta sig fram eller tillbaka. Där försvann den lantliga idyllen i ett kort filmklipp. Det jag tänker på annars är senaste (sista?) gången jag gjorde den promenaden. Flugorna höll på att äta upp mig, och det var inte mysigt alls. Varför det finns flugor där fattar jag åtminstone. Det är gott om ladugårdar i byn, och nedanför den går korna på bete på somrarna. Varför det finns flugor på min balkong på tredje våningen förstår jag däremot inte alls. Jag lämnar aldrig balkongdörren öppen, men dom är snabba att smita in tillsammans med mig. Jag räddade livet på en spyfluga som surrade omkring i vardagsrumsfönstret igår. Han var så stor och sävlig att jag lyckades mota ut honom samma väg som han hade kommit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar