När det flyttade in en Eriksson till i min trappa var jag övertygad om att det skulle bli strul med postutdelningen. Jag vet inte om killen ifråga har fått något som var till mig tidigare, men det dröjde faktiskt ett helt år innan jag fick hans post. Tidningen ”Elektrikern” kändes inte som någonting som angick mig direkt, och när jag kollade adresslappen hörde den hemma två trappor ner. Nu anar jag alltså vad grabben ifråga jobbar med. Annars känns det lite läskigt att han både har jobb och egen lägenhet, fast han inte ens var påtänkt när jag flyttade hit. Hans ålder snokade jag reda på av ren nyfikenhet. Pojkstackaren fyller år i slutet av december. Sånt har jag alltid tyckt verkar jobbigt. Man har ju inte ”rätt” ålder mer än ett par dagar varje år. Att han heter Adam i förnamn gör mig lite nostalgisk när jag ser hans dörrskylt. Min mamma hette Asta, så A. Eriksson är hon för mig. Sedan är det väl lite festligt när nu området heter Paradiset, att Adam och Eva bor i samma trappuppgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar