Fallolycka.

Om jag har förstått saken rätt så är fallolyckor i hemmet det vanligaste sättet som äldre människor skadar sig på. Jag har läst om mattkanter och trösklar, som man kan snubbla på. Personligen är jag som mest rädd när jag måste ta mig upp på min lilla trappstege. På den är det lätt att ta ett felsteg, speciellt om man har så lätt för att bli yr som jag har. Faller jag handlöst från den och slår huvudet i kanten på en bänk, lär jag inte ha så mycket värdigt liv kvar efteråt. Det är väl illa nog att bryta någonting misstänker jag, fast jag (ta i trä) har haft turen att aldrig göra det på nästan sextio år. Jag är bara drygt en och en halv meter lång så jag når inte speciellt högt upp i mina skåp. Det blir några turer på den där stegen varje dag, fast jag försöker placera allting jag använder regelbundet så långt ner som möjligt. Att det kunde vara förenat med livsfara att kliva ur sängen trodde nog däremot varken jag eller experterna. Jag lyckades med bedriften att inte få med mig fötterna, så jag buklandade på golvet. Som väl var hade jag tur den gången också. Jag slog inte huvudet i skrivbordet och axeln gick inte ur led, fast den vreds till rejält. Jag klarade mig undan med ett skrapsår och ett blåmärke på knät. Det ser ut som på kortet nedan. Alla som vet hurdana blåmärken jag kan få, inser hur lyckligt det ändå slutade.