Mitt lokalsinne har aldrig varit mycket att skryta med. Inför mina cykelturer har jag därför varit tvungen att memorera kartan noga innan jag har gett mig iväg. Dom gånger jag inte har svängt av i tid i Hanemåla har jag hamnat på en liten skogsväg. Den har i och för sig varit mysig att cykla på, men jag har kommit ut vid Svartbäcksmåla. Det har inte riktigt varit planen, men jag har äntligen fått se var det låg. Det är ett friluftsområde, och eftersom jag inte är någon friluftsmänniska hade jag aldrig varit där förut. Då ligger det ändå bara ett par kilometer från mitt hem sedan trettio år tillbaka. Igår gjorde jag min debut bland naturstigarna ute i skogen där. Trots att dom var markerade och jag hade en van guide, blev det en extra lång runda när vi kom fel. Hade jag varit ensam hade jag förmodligen inte hittat hem igen över huvud taget. Det finns en anledning till att jag har SOS-appen i min telefon. Räddningstjänsten hävdar åtminstone att dom kan se var man finns om man ringer dom via den, även om dom borde få problem med att komma fram till en mitt i skogen. Det var verkligen riktig trollskog, även om jag var mer orolig för att möta ett vildsvin än ett troll. Stor skillnad på träning blev det förstås också med backar att klättra i, rötter och trädstammar att ta sig över och spänger att balansera på. Det blev betydligt mera allsidigt än att enbart traska på slät asfalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar