När jag växte upp hade jag aldrig någon cykel med växlar. Jag minns inte ens när jag köpte min första treväxlade cykel, och fler växlar än så har jag aldrig haft. Det dröjde dessutom bra länge innan jag lärde mig uppskatta dom. I många år använde jag enbart tvåans växel, och cyklade i princip utan växlar som jag alltid hade gjort. Nu när jag äntligen har lärt mig att använda alla tre blir det en milsvid skillnad både att ta sig uppför backar och att tillryggalägga längre sträckor på plan asfalt. Det största problemet jag har är om det börjar regna medan jag är ute. På den cykeln jag har nu växlar man genom att vrida på en ring som sitter utanpå styret. Problemet är att det är omöjligt att få grepp om den, när både styret och min hand är blöta. Jag får knipa och trixa så att jag har träningsvärk i underarmen när jag kommer hem. I modern tid har annars det största problemet varit en gata som dom hade grävt tvärs över. Jag hade förstås inte behövt välja just den vägen, men jag har aldrig kommit ihåg det förrän jag har sett det. Det har varit så skarpa asfaltskanter att ta sig över, så jag har dragit en repa över trottoaren istället. På ena sidan var den nämligen inte uppgrävd. Det brukar dröja både veckor och månader innan dom lagar sånt där efter sig, men där kom det dit ny asfalt så fort arbetet var klart. Sånt uppskattar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar