Läkaren jag träffade igår var en mycket ambitiös man. Han vred och bände mitt ben i alla upptänkliga vinklar, men det enda som gör ont är fortfarande när jag går. När han hörde om problem jag brukar ha med ryggslutet, gjorde han ett par tester gällande dom också. Eftersom jag har haft cancer vill han röntga och till det fanns det tydligen drop-in-tider. Kallelse kommer och så får man själv välja tid, om jag förstod saken rätt. Jag hade missat att nämna att jag ville fråga om yrsel och extraslag samtidigt, så det hade han egentligen inte avsatt tid till. Men efter att ha påpekat det, tog han ändå blodtrycket och lyssnade på hjärta och lungor. Så beställde han ett EKG, som visade sig vara helt normalt. Till sist var det något om några salter i blodet. Det provet hade varit normalt i januari, men vi tog ett nu också för säkerhets skull. Jag satt i ett annat väntrum medan jag väntade på EKG:et. Typiskt nog hade jag lämnat min telefon med min älskade särbo, så jag kunde inte ringa honom och tala om vad som hade hänt. Han blev lite fundersam, när läkaren som hade hämtat mig ropade in nästa patient utan att jag syntes till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar