När min nya jobbcoach ringde i förra veckan, stod jag vid charken på Kvantum och höll på att beställa. Gränsen för min simultankapacitet går ungefär där, så jag struntade helt enkelt i att svara. Hon lämnade inget meddelande, men jag hann kolla upp numret till dagen därpå, så nästa gång hon ringde svarade jag. Däremot kände jag inget behov av att invänta ännu ett samtal, så när hon hade hittat en lokal för vårt möte meddelade hon mig på sms. Vi skulle ses på ABF på Storgatan 29. Jag har aldrig på alla år i Nybro besökt ABF, och i den här stan använder man extremt sällan gatuadresser. Det är gamla Wellen, gamla Ljungdahls och Lönnenhuset så det står härliga till. Min frissa visste direkt vad som låg på den aktuella adressen, eftersom hennes pappa hade jobbat där när han levde. Jag hade också vetat om hon hade skrivit Folkets hus. Eller ännu hellre kulturhuset Kristallen. På Kristallen var jag och dansade långt innan jag flyttade hit. Däremot hade jag aldrig tidigare varit tre trappor upp i huset, där vi sågs idag. Vi både höll igång samtalet i över en timme och bokade in ett nytt möte. Jag borde väl inte ha så mycket tider att passa nu när jag är arbetsbefriad, men av någon outgrundlig anledning har allting en tendens att ske samtidigt. När jag kom hem till min almanacka hade vi prickat in just den dagen när jag ska till lasarettet och hämta min snarkskena. Jag får nog börja att som alla andra ha min kalender i telefonen istället för på väggen här hemma. Eller både ock då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar