Att avsluta abonnemanget hos Telenor gick varken enkelt eller smidigt. Med tanke på vilken typ av företag det är tycker jag att sånt borde gå att lösa med ett knapptryck på Internet, men istället var man tvungen att ringa. Man fick göra mängder av sifferval, och vid det sista fanns ändå inte det valet jag hade tänkt mig. Jag satt en kvart i telefonkö, innan jag fick prata med någon, som bad om mitt personnummer och adressen där bredbandet fanns. Sedan skickade han mig vidare till den jag skulle ha pratat med från början, och jag fick vänta lika länge på svar där. Jag behöll ett sammanbitet lugn medan killen där frågade om exakt samma uppgifter, men han var tydligen tillsagd att ta reda på varför folk sa upp sina abonnemang. Då brast det för mig, och han fick veta att han levde. Innan jag ruttnade på deras så kallade kundtjänst var det ju egentligen bara för att hyresvärden tvingade mig att byta, som jag sa upp det. Dom frågade dessutom både på nätet och senare via SMS hur jag hade upplevt kontakten med kundtjänst, så dom fick sina fiskar varma. Jag har inte varit sådär jättesugen på att byta till Telia, men efter tisdagens upplevelser ändrade jag uppfattning. Det var en månads uppsägning på det gamla bredbandsabonnemanget, och jag är för snål för att betala dubbelt. Därför funderade jag på att vänta med att kontakta Telia några veckor, men så gick jag ändå in på deras portal och kollade läget. Skillnaden var total mot vad Telenor tillhandahöll. Telia hade en chatt, där man fick hjälp direkt utan att köa. Gossen som servade mig bokade in mitt abonnemang redan nu, så det börjar i maj. Det är tio år sedan jag hade med Telia att göra senast. Då sa jag upp min fasta telefon, eftersom jag nästan enbart betalade abonnemangsavgiften. Till och med nummerpresentationen kostade mer än vad mina samtal gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar