Eftersom jag inte har bil besöker jag familjegraven bara någon gång per år. Att tända ljus för dom som har gått före tycker jag är mysigt, men det behöver inte nödvändigtvis ske på kyrkogården. Ser dom döda ljusen där borde dom lika gärna kunna se det jag tänder i lyktan på balkongen varje kväll. Med tanke på hur många människor som har gått bort av dom jag har älskat, skulle jag få resa runt halva Sverige, om jag ville besöka deras gravar. Igår kom jag i alla fall på att det var allhelgonahelg på ingående och att jag hade ett gravljus stående i ett skåp. Jag hann dessutom fundera tillräckligt länge på det för att få med mig tändstickor, så jag kunde tända det där ljuset. Det brinner nu i minneslunden på kyrkogården här i Nybro, om det inte har slocknat. Risken är stor, eftersom det är regn och rusk idag. Jag var långt ifrån ensam om att tända ljus där igår, så ljusbärarna, där ljusen stod skyddade mot väder och vind, var fulla. Det stod gott om ljus direkt på marken under dom. Jag svarade på en kommentar från en före detta arbetskamrat på Instagram från telefonen. Inte förrän jag fick upp den i datorn slog det mig att vi inte har lyckats komma åt varandras sidor i modern tid. Nu hade hon tydligen tagit sig in på min, och vi följer varandra. Något annat som ordnade sig smidigt var bruksanvisningen till min kamera, som jag hade fått order om att leta upp. Den hade jag lagt in i datorn för flera år sedan. Tur att jag kollade, innan jag började leta efter pappersvarianten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar