Uppmärksamma bloggläsare noterade att jag blandade ihop katastroferna lite i söndags, när jag skrev om Bo Holmström. Fotot jag bifogade på honom var inte från sändningen från Norrmalmstorgsdramat utan från ambassadockupationen två år senare. Det var då han gjorde sin mest kända och spridda insats, när han ropade ”lägg ut” till redaktionen för att det small bakom honom, eftersom han inte insåg att han redan var i sändning. Dom orden blev så bevingade att han 36 år senare gav sin självbiografi det namnet. Den gången var det en handgranat som exploderade. Både han som höll den i handen och en annan av ockupanterna dog. Dessförinnan hade dom skjutit ihjäl två stycken ur gisslan, så fyra personer miste livet inne på ambassaden den dagen. Jag läste faktiskt någonting om Västtyska ambassaden i bildtexten, men reagerade ändå inte på att det var två olika händelser. Jag korrigerar min bildmiss genom att än en gång lägga upp kortet på Bosse från 1975. Under det hittar ni ett som är taget under Norrmalmstorgsdramat. Där duckar han bakom en bil, eftersom det förekom skottlossning. Reporter är man uppenbarligen många gånger med livet som insats. Jag minns hur illa det berörde mig när utrikeskorrespondenten Nils Horner blev mördad i Afghanistan 2014. Då hade jag ändå enbart hört hans röst på radion medan han levde och verkade. Han blev bara 51 år gammal. Bosse Holmström fick ett stillsammare slut. Han blev tvungen att amputera ett ben som han fick kallbrand i, och avled på ett vårdboende något år senare när han var 78.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar