Under flera år på åttiotalet hade jag ingen tv över huvud taget. När jag till slut skaffade en köpte jag videobandspelare samtidigt, för att slippa passa sändningstider. Jag minns att tanken jag hade var att bara spela in sånt som jag väldigt gärna ville se. Jag övergick så småningom till en inspelningsbar dvd med hårddisk. Med åren verkar det bara ha blivit fler och fler program som jag inte vill missa. När jag slutade jobba var den där hårddisken knökfull. Då fick jag tid att se ifatt och tömma den. Nu när vi har fått digital-tv är enda chansen att kunna spela in att ha en inspelningsbar box, och det tycker jag känns som överkurs. Jag tittar på play-kanalerna. Eftersom vissa av dom bara har programmen kvar i en vecka, blev det nästan svårt för mig att hinna se det jag ville. Till slut insåg jag att jag följer vissa serier bara för att dom är svenska, fast dom egentligen inte intresserar mig. Kan man sluta mitt i säsongen, som jag gjorde med ”Heder”, utan att vara ett dugg nyfiken på hur det går, kan det väl nästan kvitta. Allra intressantast var ”Innan vi dör”, som jag hade planerat att se andra säsongen av. Innan jag hann börja insåg jag att det jag gillade med den serien var Alexej Manvelov på bilden nedan, som spelade Davor Mimica, och han dog i slutet av första säsongen. Därför struntade jag i den andra, men nu när jag googlar upptäcker jag att han är med i alla fall. Lite oklart tydligen om han överlevde skottskadorna, eller han bara är en hallucination.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar