Precis innan jag kröp i säng i natt upptäckte jag ett missat samtal på min telefon. Det kanske inte är så konstigt att jag inte hör den när jag är ute och cyklar, om jag inte ens hör den när jag inte är det. Då har jag den ändå på full volym och en signal som kan väcka döda. Jag fick inget annat napp på numret på Internet än att nittio personer har sökt på det före mig. Jag antar att det och det faktum att vederbörande inte lämnade något meddelande, tyder på att det inte var någonting viktigt. Jag är knappast den enda som inte svarar på okända nummer. Förutom säljare och liknande läser jag numera alltför ofta i tidningen om äldre som blir lurade via telefon. Det som förbryllar mig allra mest är att jag uppenbarligen inte har kollat telefonen på tolv timmar. Jag brukar titta så att jag inte har missat någonting med ojämna mellanrum, men igår måtte jag ha varit extremt upptagen.
Som på kortet nedan ser en stortå ut som har blivit kvarglömd i en garderob när man stängde dörren. Det ser kanske inte så illa ut, men ont som tusan gjorde det. Jag klarar mig undan många skador sedan jag slutade på kära Kährs, men jag är uppenbarligen hyfsat klantig även på andra platser.
Som på kortet nedan ser en stortå ut som har blivit kvarglömd i en garderob när man stängde dörren. Det ser kanske inte så illa ut, men ont som tusan gjorde det. Jag klarar mig undan många skador sedan jag slutade på kära Kährs, men jag är uppenbarligen hyfsat klantig även på andra platser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar