Femte november.

Idag är det exakt fyrtiosju år sedan jag fick julpostfickan på bilden. Eller materialet då, för jag broderade den själv innan jul. Jag misstänker att det var mitt allra första broderi. Den har hängts upp varje år sedan dess, och jag lägger fortfarande alla julkort jag får i den. När jag var elva var mina kärlekar inte av sexuell natur. Damen jag fick broderiet av var en av mina absoluta favoritmänniskor under flera år. Såhär i efterhand kan jag undra hur pass ömsesidig kärleken var. Hennes mor bodde granne med mina föräldrar. Att ha grannungen hängande där inne när hon kom för att hälsa på kanske inte var lika mysigt som det var för mig att vara där.
Jag blev äldre, förälskelserna blev killar och jag började gå ut och dansa. Den femte november 1976 var jag i Blomstermåla folkets hus och dansade till Magnus orkester. 1982 var jag på Sandra dansrestaurang i Kalmar. Jag nobbade den store killen. Såhär trettiosju år senare har jag förstås inget som helst minne av någon stor kille. Det är knappt jag känner igen alla som står med namn i mina gamla dagböcker. Året därpå var det dans i Hyttan i Alsterbro. Då körde kompisen och jag runt Nybro, eftersom två tjejer härifrån var med. Tretton år senare var jag på söndagsdans på Sandra. Då hade jag flyttat till Nybro och hade ingen bil längre. Jag åkte buss dit och fick skjuts med bekanta hem när det var slut. Markus orkester spelade, om någon undrar.