En kille som jag har jobbat ihop med i flera år blev sambo för något år sedan. Jag har träffat dom där båda tillsammans några gånger, men aldrig ens tänkt på att memorera sambons ansikte. Det innebär förstås att jag aldrig i livet skulle känna igen henne om jag träffade henne utan pojkvännen. Det skulle inte förvåna mig om det var henne jag mötte häromdagen. Hunden hon hade med sig påminde mycket om deras, men någon expert på hundar är jag definitivt inte. Jag kunde förstås ha hejat för säkerhets skull, men istället log jag bara vänligt. Hon såg inte ut att känna igen mig heller. Oklart om det berodde på att hon inte hade memorerat mitt utseende, eller det helt enkelt inte var hon. I torsdags mötte jag en bekant som jag ser så sällan numera att jag knappt känner igen henne därför. Hon hade dessutom mössa på sig, och sånt gör det ännu svårare för mig. Då chansade jag på att säga hennes namn, eftersom vi gick rakt på varandra, och det var rätt person. Mitt problem med att lära mig namn har fått en extra skjuts sedan jag träffade Emily i ett av grannhusen. Samtidigt har jag under sommaren pratat med vår städerska, som hoppar in som fastighetsskötare när dom andra har semester. Framöver ska hon visst jobba som det permanent. Hon heter Emmy, och blir skogstokig på folk som kallar henne Emily eller något annat i den vägen. Jag är tydligen inte den enda som har svårt för namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar