Problemet med dom ljuslyktor jag har i vardagsrumsfönstret numera är att dom är onödigt djupa. Det är snudd på omöjligt att träffa vekarna till värmeljusen där nere och få eld på dom. Jag kan bli knasig på att stå där och fumla med tändaren utan att hitta rätt. Till slut bytte jag strategi och tände ljusen innan jag släppte ner dom i lyktorna. Förvånansvärt ofta åker dom ner på rätt köl, och blir dom liggande lite snett går det enkelt att skaka dom tillrätta. Någon gång händer det att dom vänder i luften, fast vi bara snackar fem centimeters fall. Oftast hamnar dom då upp och ner och släcker sig själva. Någon gång har det hänt att ett ljus har lagt sig på sidan, och dessutom fortsatt brinna så. Den stora aha-upplevelsen fick jag en dag när jag råkade ha glasögonen på mig när jag tände lyktorna. Då såg jag plötsligt vekarna tydligt där inne, och det var inga problem att få fjutt på dom. Att det är jag som börjar bli halvblind hade inte ens slagit mig. Nu är det snart adventstid, och då slipper jag det här problemet i några veckor. Då har jag en elektrisk stjärna i det fönstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar