All sly vi hamnade bland i torsdags förundrar mig fortfarande. Så oframkomligt är det sällan ens i den djupaste urskogen. Min naturguide har tidigare gjort mig uppmärksam på områden likt det på bilden nedan, där björkarna står tätt. Jag antar att det är så det ser ut när all den där slyn växer upp, och att det då blir något enklare att ta sig fram mellan träden. När vi kom fram till en rejäl rishög nu senast tänkte jag att det borde finnas spår av en skogsmaskin i närheten, men det syntes ingenting sånt alls. Antingen hade högen legat där väldigt länge, eller också växer sly upp väldigt fort. Det värsta med att gå vilse den här årstiden är att det blir mörkt redan på eftermiddagen. SOS-appen som jag har i telefonen känns i alla fall som en liten trygghet. Halva vitsen med den är att larmoperatören ser var man ringer ifrån. Jag har ofta tänkt att det skulle vara svårt att förklara var man behövde hjälp, om man så bara hittade någon skadad människa ut på garagenerfarten. Nu ska dom förhoppningsvis hitta mig både där och ute i skogen, om jag larmar. Vinterjackan var inte speciellt snygg efter skogsäventyret. Lyckligtvis rev jag inte sönder den, men jag fick stoppa den i tvättmaskinen efteråt. Det slog mig inte förrän då att jag hade hängt undan jackan jag brukade använda till jobbet på vinden. Det vore nog betydligt vettigare att ha den att förstöra ute i skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar