I min ungdom var det aldrig tal om att använda solskyddskräm. Det har jag fått lida för på äldre dagar. Dels har jag förstått att solandet är orsaken till alla stänk och prickar jag har över hela kroppen. Mer konkret blev det när jag fick operera bort ett par basaliom i ansiktet för ett antal år sedan. Jag får väl vara tacksam så länge jag inte utvecklar malignt melanom. Solskydd började jag inte använda förrän jag hade bättrat på dom stora tatueringarna som jag har på överarmarna. Från början var dom gjorda helt i svart. När dom hade bleknat högst betänkligt fyllde vi i dom med lite färg. Jag läste mig till att det var av solen dom blektes. Eftersom jag ville undvika att färgen bleknade lika fort, köpte jag en liten flaska solskydd. Trots att den inte rymmer speciellt mycket har den redan räckt länge. Inte brukar det bli så många dagar på ett år som jag går ut i ärmlöst. Sedan går det förstås inte åt några mängder, när jag enbart smörjer dom där två tatueringarna. Möjligen borde man köpa en ny flaska efter ett år ändå, men det är jag för snål för. Den här sommaren kom jag dessutom inte ihåg det över huvud taget förrän jag redan hade varit ute i solen och flashat mina tatueringar ett par gånger. Nu är i alla fall flaskan flyttad till badrumsskåpet, där jag inte kan missa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar