Jag minns en man från byn där jag växte upp, som enligt vad det sades hade spelat på samma tipsrad sedan femtiotalet. Han avled i början av nittiotalet, utan att någonsin ha vunnit på den. Åtminstone ingen högvinst. Själv är jag också en sån som helst kör en stående rad när jag spelar. Särbon brukar håna mig för det där, fast han inte vinner mera på sina slumpade rader. Igår hade jag i alla fall fyra rätt på Lotto, men det gav förstås inte mer än tjugotre kronor i vinst. Det var ändå tur att jag inte såg själva dragningen på tv, för mina nummer drogs nästan först av alla. När dom tre första gick in hade jag nog varit lite lätt svettig. Det fjärde numret hade jag inte, men däremot det femte. Dom två sista var sedan inga av mina. Jag brukar trösta mig med att det är bättre att ha tur i kärlek än i spel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar