Politikern Lena Hallengren var med på ett reportage i min morgontidning med anledning av sin bröstcancer. Ju mer jag läser om henne, desto mer förundrad blir jag över att hon klarade av att jobba under hela behandlingen. Hon verkar ha haft det betydligt värre än jag och jag och jag tillbringade mycket tid i sängen. Hon hade valt att bli fotograferad med kirurgen som hade opererat henne, eftersom vårdpersonalen blir så viktiga under en sån där period. Det var samma läkare som opererade mig. När jag undrade om han kunde hålla mig vid liv i trettio år till, svarade han: ”Ja, minst!” Sjuksköterskan tog ner mig på jorden igen genom att hävda att han nog inte hade läst mitt personnummer. Min älskade särbo tipsade mig om ett inslag i lokalradion, som jag lyssnade på i efterhand på datorn. Den handlade om en bröstcancerskola, som jag också var erbjuden att delta i. Jag tackade nej, eftersom jag tyckte att det hade varit nog med farande till Kalmar utan den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar