I vardagsrummet har jag en laptop, som jag fick av min arbetsgivare, när jag hade jobbat på golvfabriken i tjugofem år. Till vardags använder jag den till att spela musik från. När särbon och jag ska titta på kort, flyttar vi datorn till soffbordet, så att vi kan sitta bekvämt. Dom första gångerna utnyttjade jag det faktum att den går på batteri, men det höll inte alltid så många timmar som jag hade önskat. Då började jag dra sladden tvärs över rummet, för att slippa oroa mig för strömtillförseln. Problemet är att den bara räcker precis. Mellan stereobänken och soffbordet hänger den någon decimeter över golvet. Den vägen går jag när jag lämnar soffan och jag ser inte speciellt mycket neråt, när jag har glasögon på mig. Jag kom ändå ihåg den där sladden förvånansvärt många gånger, innan jag till slut snavade över den. Då hade jag sån tur så datorn blev stående kvar på bordet enligt bild. Det hade verkligen grämt mig om jag hade slagit sönder den. För att inte tala om ifall jag hade knockat mig själv. En relativt vanlig dödsorsak bland äldre lär vara fallolyckor i hemmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar